Varifrån kommer kosttillskotten?

Kosttillskott är något som finns i de flestas hem och vi stoppar i oss dem utan att tänka så mycket på varifrån de faktiskt kommer. I denna artikel går vi igenom några av de vanligaste tillskotten och tar reda på hur de tillverkas och varifrån de faktiskt kommer.

  • Proteinpulver
  • Aminosyror
  • Omega-3
  • Vitaminer
  • Mineraler

Att tillverka hälsokostprodukter som exempelvis superfruits, frön eller nötter är inte så svårt eftersom denna tillverkningsprocess endast involverar några få steg, exempelvis plockning, torkning och packning. Att tillverka aminosyror, protein, vitaminer eller mineraler är desto mer invecklat då de har sitt ursprung i en råvara och sedan bearbetas på olika sätt för att då den önskade produkten.

Kosttillskott på en silversked med grönsaker i bakgrunden.

Kosttillskott kan ha olika ursprung, vissa har sitt ursprung i mat, andra i råmaterial och en del tillverkas syntetiskt. Eftersom tillverkningen ofta skiljer sig mellan olika företag är det inte så förvånande att det finns så många olika tillskott på marknaden. Dessutom är det ofta så att olika tillverkare använder sig av olika smakämnen, sötningsmedel eller andra hjälpämnen för att ge tillskottet önskad smak och konsistens. Detta gör naturligtvis att antalet produkter blir än större. För de allra flesta tillverkare är dock grundprocessen densamma och nedan kan du läsa mer om hur olika tillskott tillverkas i stora drag.

Proteinpulver

De vanligaste proteinpulvren är kasein och vassle. Båda dessa pulver tillverkas från komjölk, eller närmare bestämt från en restprodukt som bildas vid osttillverkning. Det första steget i tillverkningsprocessen är att kon mjölkas. Mjölken kyls sedan ner till fyra grader och transporteras sedan till ostfabriken. Där pastöriseras mjölken vid en temperatur på ungefär 72 grader och därefter kyls mjölken ner på nytt. Den pastöriserade mjölken får fasta klumpar, vilka samlas upp och sedan används för att tillverka ost. Den flytande delen innehåller fett, kolhydrater, mineraler och protein. Med hjälp av enzymer separerar man vassleproteinet och kaseinproteinet från varandra. I nästa steg separeras proteinet, exempelvis vassle, från de övriga näringsämnena och därefter filtreras det för att koncentreras. För att tillverka isolat filtrerar man detta vassle ytterligare en gång för att få det extra koncentrerat. Vassleproteinet spraytorkas sedan så att det blir till pulverform, där halten vassle är ungefär 90 %. Därefter packas proteinet i stora säckar, vilka sedan köps upp av olika tillverkare som sedan smaksätter och sötar proteinet för att få den smak och sötma de önskar. Den färdiga produkten säljs sedan till konsumenten.

Aminosyror

Tillskott med aminosyror har blivit oerhört populärt under senare år och det vanligaste är att aminosyror som BCAA (grenade aminosyror) och EAA (essentiella aminosyror) tillverkas med hjälp av bakterier. Man förändrar då bakteriestammarna genetiskt, vilket kallas för att man muterar dem, vilket gör att man får bakterier som kan producera stora mängder aminosyror. Det är vanligt att man använder bakteriestammarna Corynebacterium glutamicum och Escherichia coli. Man ger sedan bakterierna billiga kolkällor, ofta kolhydrater i form av socker, som bakterierna sedan fermenterar. Resultatet av denna fermenteringsprocess är att det bildas aminosyror.

Detta kan låta som en mycket enkel teknik, men faktum är att den är relativt invecklad. När man har en fungerande bakteriestam kan man utan problem få fram stora mängder aminosyror, men utmaningen ligger i att få fram en bakteriestam som fungerar. Det är ofta svårt att få bakterierna att producera aminosyror i en jämn mängd över tid och dessutom är man i fermenteringsprocessen beroende av många olika enzymer och andra hjälpande ämnen som alla måste förekomma i exakt de mängder som krävs. För att kontrollera att allt detta fungerar som det ska krävs med andra ord många regulatoriska steg och att få dem att fungera är ibland en svår utmaning. Men, när man fått till de olika stegen kan man enkelt uttrycka det som att bakterier fermenterar kolhydrater för att producera aminosyror, vilka sedan kan användas i tillskott som BCAA och EAA.

Omega-3

Omega-3 är ett vanligt tillskott och det vanligaste är att man använder fiskolja, alger eller mikroalger som källa till omega-3. Omega-3-innehållet varierar från fisk till fisk, men det vanligaste är att man använder sig av fiskolja från feta fiskar som exempelvis lax, makrill, sill och ansjovis.

De fiskar som ska användas i tillverkningen av omega-3-tillskott fångas och hettas därefter upp i stora vattenkärl. Under upphettningen separeras fiskoljan från det övriga fiskinnehållet och flyter upp till ytan. Oljan kallas i detta skede för råolja och genom att filtrera vätskan kan man separera råoljan från det övriga innehållet. Råoljan säljs sedan till raffinaderier som behandlar oljan i en serie steg; nedkylning, filtrering och avfärgning. I denna reningsprocess rensar man bort mättade fettsyror och tungmetaller som kan finnas i oljan. Ofta tillsätts här också antioxidanter, ofta vitamin E, till fiskoljan innan den kapslas in och säljs till konsumenten. Att man tillsätter just vitamin E beror på att det är särskilt bra på att skydda omättade fettsyror från att oxideras och förstöras.

Vissa omega-3-tillskott, exempelvis de som är anpassade för veganer, tillverkas inte från fisk utan från alger av olika slag. Det finns många alger som är otroligt bra på att tillverka de båda omega-3-fettsyrorna EPA och DHA. DHA produceras framför allt av algerna Crypthecodinium, Thraustochytrium och Schizochytrium, medan EPA produceras av alger som Chlorella, Spirulina, Phaeodactylum och Nannochloropsis.

Kapslar med omega-3 på en träsked.

När omega-3-fettsyror produceras sker det vanligtvis genom en fermenteringsprocess likt den för aminosyror som du kunde läsa om ovan. Genom att tillföra algerna kol- och kväveföreningar kan de genom en fermenteringsprocess tillverka omega-3. Algerna torkas sedan varefter man extraherar en algolja från dem och det är i denna olja man hittar oemga-3-fettsyrorna. Algoljan genomgår sedan en serie separations- och reningssteg innan man har extraherat fram högkoncentrerad omega-3 från algerna. Denna olja kan sedan kapslas in och säljas som omega-3-tillskott till kunderna.

Vitaminer

Det finns många tillverkningssätt för vitaminer eftersom de kan utvinnas från både växter och djur och även tillverkas helt syntetiskt i laboratorium. Mycket beror på vilket vitamin det rör sig om. Vitamin A utvinns ofta från fiskolja, vitamin D från fårull eller svamp och vitamin C från citrusfrukter. Eftersom det många gånger är billigare och enklare tillverkas vitaminer ofta syntetiskt och då ser tillverkningen naturligtvis annorlunda ut. Vitamin A syntetiseras då ofta med aceton som startmaterial, medan vitamin C syntetiseras från ketonsyra. Rent kemiskt finns inga skillnader mellan ett naturligt utvunnet vitamin och ett syntetiserat sådant och kroppen kan inte känna någon skillnad dem emellan. För att förstå hur tillverkningen av ett vitamin går till kan vi exempelvis ta en djupdykning i tillverkningen av vitamin D, ett av de vanligaste vitamintillskotten.

Vitamin D kan tillverkas på tre sätt, antingen från fårull, svamp eller genom bakteriell syntes. I det fall då vitamin D tillverkas från fårull börjar tillverkningen med att fåren klipps och ullen skrubbas i hett vatten blandat med en detergent. I detta steg utvinns ämnet lanolin, vilket innehåller D-vitamin. Lanolin behandlas sedan så att det delas i två delar, där den ena innehåller fett och den andra så kallade lanolinalkoholer. Det är sedan alkoholerna man går vidare med och låter genomgå en rad reningssteg för att man ska få fram kolesterol. Kolesterolet omvandlas sedan via en serie steg till 7-dehydrokolesterol, eller pre-vitamin-D3 som det också kallas. I det sista steget belyses pre-vitamin-D3 med UV-ljus och det blir då aktivt vitamin D3. Detta sista steg är identiskt med den reaktion som sker när kroppen själv producerar vitamin D. I huden finns nämligen pre-vitamin-D3 och detta omvandlas till aktivt vitamin D när solljus träffar huden.

För vegetarianer och veganer finns D-vitamintillskott där man använt svamp som källa och inte fårull. Istället använder man en annan form av vitamin D, nämligen vitamin D2, eller ergokalciferol som det också heter. Detta utvinns från ett ämne som heter ergosterol och som finns i svamp.

Vitamin D kan också tillverkas med hjälp av bakterier i en liknande process som beskrivits tidigare i artikeln. Med hjälp av bakterier kan man även tillverka andra vitaminer, bland annat vitamin K2, B2 och B12.

Vitamin C är ett annat vanligt tillskott som finns i många svenska hushåll och ofta tas till i förkylningstider. Vitamin C i tillskott förekommer vanligtvis i form av askorbinsyra. Precis som många andra tillskott används bakterier för syntesen. Här använder man ofta majssocker, majsstärkelse eller risstärkelse för att utvinna sorbitol, en sockeralkohol som bakterier sedan oxiderar till sorbos. Sorbos omvandlas sedan till askorbinsyra i en serie av steg.

Ett annat vanligt sätt att tillverka vitamin C är att från majssirap utvinna kolatomer, väteatomer och syreatomer. Genom att kombinera 6 kolatomer med 8 väteatomer och 6 syreatomer kan man sedan få ett pulver med den kemiska beteckningen C6H8O6, vilket är beteckningen för askorbinsyra, alltså vitamin C.

Mineraler

Mineraler förekommer naturligt överallt runt omkring oss. Berggrunden, marken och växterna som omger oss innehåller alla mineraler av olika slag. Många mineraler är nödvändiga för att våra kroppar ska fungera, men för att vår kropp ska kunna ta upp mineraler krävs att mineralerna är kelerade, det vill säga att de är bundna till aminosyror eller att de ingår i andra olika typer av komplex. När vi äter grönsaker eller andra vegetabilier är mineralerna redan kelerade eller i komplex, vilket gör det möjligt för oss att ta upp dem.

Mineraler som ska användas i tillskott kan utvinnas från en rad olika källor, bland annat från benmjöl, sten, havsbottnar eller från mat. När man utvunnit de mineraler man ska använda är det första steget att kontrollera kvaliteten hos råmaterialet för att försäkra sig om att det inte finns några spår av exempelvis tungmetaller. När råmaterialet är kontrollerat och godkänt är nästa steg att kelera dem med aminosyror eller sätta dem samman i andra typer av komplex. Denna bindning till andra ämnen hjälper till att göra mineralerna mer stabila och, som nämndes ovan, möjliggöra upptag i kroppen. Komplexet kontrolleras sedan på nytt för att säkerställa att keleringen lyckats och produkten har den kemiska struktur som önskas.

Gemensamt för alla mineraler är att de inte tillverkas syntetiskt som exempelvis vitaminer. Däremot processas mineralerna vanligen på något sätt och det vanligaste är att de keleras. Några av de vanligaste kelaterna är mineraloxider, -fosfater, -glukonater och -sulfater. När mineraler binds samman med aminosyror använder man ofta aminosyror från risprotein eller någon annan proteinkälla som är fri från gluten. Detta eftersom gluten är en vanlig allergen. Mineraler förekommer även i kolloid form, där det vanligaste är kolloidalt silver. Kolloider är stora partiklar som är svåra för kroppen att ta upp och tack vare detta kan man inta silver utan att bli förgiftad. Att äta silver i ren form är nämligen toxiskt.

Var denna artikel till hjälp?   Ja   Nej
Tack för din åsikt!
Skriven av Svensk Hälsokost